Länge har jag levt skyddat. Bott i lägenhet. Ringt på vaktis när det behövts.
Så det var med en viss bävan jag närmade mig idéen om att ha hus. Jag har alltid tänkt på mig själv som sjukt ohändig. Hur skulle jag klara av allt som behöver göras?
Innan maj 2015 hade jag aldrig hållt i en skruvdragare. Än mindre hanterat en geringssåg. Och då ska man betänka att jag snart fyller 50.
Men nu ett drygt halvår senare har jag byggt både trädäck och sänggavel. Målat både fasad och lister. Och satt upp nya hyllor och lampor i köket.
Fast jag är glad att min medfixare har lång erfarenhet och vet vad som ska göras. Annars skulle jag nog ha svårt att veta vad som behöver göras och vad som ska prioriteras.
Det är en skön känsla när man kan betrakta vad man byggt. Ger tillfredsställelse.
Jag får lust till fler projekt...
Välkommen till "Blogglandia"!
SvaraRaderaDen här bloggen ser jag fram emot att följa.
Ser fram emot att följa er här! :-)
SvaraRaderaKram Moa